och det rullar på i full spätta! helgen tillbringades i Gbg med hattfest och besök hos goda vänner...som verkligen är goda!hihi nej men mysiga människor helt enkelt. Fullt ös heela helgen
Läste ett inlägg hos en väninna i hennes blogg nyss som handlade om att hon fick kritik för sitt utseende. Jag själv fick en liknande plump kommentar i helgen som jag funderar mycket på hur folk tänker egentligen. Är det bara för att slippa sin egen ångest som man slänger ur sig en sådan kommentar?
Jag fick en kommentar om mina graviditetskilon(som jag för övrigt tappade på 3dagar) som löd i form av -ja vi har ju pratat om dig hemma och att det blir ju skönt och bra nu när du kan börja jaga dina barn igen så du börjar se bra ut och bli smal. WHAT? liksom? detta kom från en person som själv väger 100kg+ till sina stackars 170cm. Jag längtar själv till att komma iform men just nu finns inte en möjlighet. Att vara snittad innebär att vara fångad i sin egen kropp och inte knna göra något åt de stackars bukmuskler som bara hänger. Att banta är heller inget bra val under amning. Nej dom får gott prata om mig bäst de vill även om det känns som en dolk i hjärtat. Jag tänker åter på min väninna och hur folk verkar gotta sig i andras olycka
nu skall jag ta en kopp kaffe -non fat! och packa vidare
tisdag 14 juni 2011
lördag 11 juni 2011
hattfest
bär det snart av på! en god vän till mig har äntligen tagit sin examen till förskolelärare.Jag beundrar helt klart hennes kämparglöd och önskar jag hade en likadan. För att fira detta är vi inbjudna på hattfest.Maken och jag har skaffat kreationer som kommer användas även efteråt och ser med spänning fram emot de andras huvudbonader. Lilla A som följer med får dock deltaga med sitt superkrull hon har uppe på det lilla huvudet,föreställande ett fågelbo kanske?
slängt massa bröte idag som vi borde gjort för länge sedan men har skjutit på in i det sista,ja så nu gapar nästan huset helt tomt. Vilket är väldigt skönt! mentalt har vi redan flyttat härifrån och efter gårdagens och dagens djungeltelegraf på gatan inser jag åter igen hur missplacerad jag blivit härute. Folk älskar att vältra sig i andras liv och jag vill helst veta så lite som möjligt om mina grannar.
Nu skall jag plocka fram sminkväskan vilket blir första gången på 7veckor! my gosh jag kommer inte komma ihåg hur man använder mascaran
trevlig pingst!(för det tänker vi ha hihi)
slängt massa bröte idag som vi borde gjort för länge sedan men har skjutit på in i det sista,ja så nu gapar nästan huset helt tomt. Vilket är väldigt skönt! mentalt har vi redan flyttat härifrån och efter gårdagens och dagens djungeltelegraf på gatan inser jag åter igen hur missplacerad jag blivit härute. Folk älskar att vältra sig i andras liv och jag vill helst veta så lite som möjligt om mina grannar.
Nu skall jag plocka fram sminkväskan vilket blir första gången på 7veckor! my gosh jag kommer inte komma ihåg hur man använder mascaran
trevlig pingst!(för det tänker vi ha hihi)
onsdag 8 juni 2011
PIP
äntligen har jag tagit steget till att börja samla på PIP! detta är en serie som jag bara föll pladask för och har kikat på länge och så hoppla fick jag pengar på Mors dag,just för att få köpa de koppar jag länge beundrat.
Jag är en stor inredningsfantast och dyker gärna djupt ner i inredningstidningar och springer på mässor. Min passion är Chaby chic,romantisk lantligt och nu har jag äntligen fått okej från mannen att inviga detta till vår bostad.
Lyckan kommer vara stor den dagen kopparna invigs tillsammans med min födelsedagspresent-kaffemaskinen!
Jag är en stor inredningsfantast och dyker gärna djupt ner i inredningstidningar och springer på mässor. Min passion är Chaby chic,romantisk lantligt och nu har jag äntligen fått okej från mannen att inviga detta till vår bostad.
Lyckan kommer vara stor den dagen kopparna invigs tillsammans med min födelsedagspresent-kaffemaskinen!
tisdag 7 juni 2011
flashbacks
jag besökte neonatal idag. Meningen var bara att jag skulle gå dit för att lämna tillbaka medicinsk utrustning vi haft i hemmet men istället blev det en känsloresa för mig.
Ståendes i hissen kände jag den speciella lukten som påminde om en svår tid i livet,lukten av handsprit. När jag sedan stod utanför dörrarna på neonatal kom en skör kvinna åkandes i samma rullstol jag några veckor tidigare suttit i. Vit som ett lakan i ansiktet fördes hon in genom dörrarna till denna speciella lilla värld. Jag kunde läsa i hennes ansikte hur hon bar samma smärtfyllda ångestglädje jag själv upplevt. Ååh vad jag velat krama om denna kvinna.
Med tårar i ögonen åkte jag ner i den handspritsluktande hissen igen och drog en lättnadens suck när jag klev ut genom ytterdörrarna och kunde andas frisk luft. Jag hoppas att när jag om 2 månader igen måste besöka denna avdelning kan gå in där med något starkare ben än jag gjorde idag.Jag hoppas att jag för varje hjärnröntgen min älskade dotter skall genomgå kommer känna mig mer lättad för var gång då vi tar ett steg närmare mot en frisk framtid.Jag hoppas,hoppas,hoppas!
Men nu ikväll när jag kommit hem kommer ångesten inför framtiden smygandes igen. Maken försöker inpränta i mig att det är ingen idé att oroa sig för sådant man inte kan styra över medan jag försöker inpränta i mannen att jag aldrig någonsin kommer kunna släppa de här tankarna och oron.
Åter igen beundrar jag min fantastiska man och hans mentala styrka
Ståendes i hissen kände jag den speciella lukten som påminde om en svår tid i livet,lukten av handsprit. När jag sedan stod utanför dörrarna på neonatal kom en skör kvinna åkandes i samma rullstol jag några veckor tidigare suttit i. Vit som ett lakan i ansiktet fördes hon in genom dörrarna till denna speciella lilla värld. Jag kunde läsa i hennes ansikte hur hon bar samma smärtfyllda ångestglädje jag själv upplevt. Ååh vad jag velat krama om denna kvinna.
Med tårar i ögonen åkte jag ner i den handspritsluktande hissen igen och drog en lättnadens suck när jag klev ut genom ytterdörrarna och kunde andas frisk luft. Jag hoppas att när jag om 2 månader igen måste besöka denna avdelning kan gå in där med något starkare ben än jag gjorde idag.Jag hoppas att jag för varje hjärnröntgen min älskade dotter skall genomgå kommer känna mig mer lättad för var gång då vi tar ett steg närmare mot en frisk framtid.Jag hoppas,hoppas,hoppas!
Men nu ikväll när jag kommit hem kommer ångesten inför framtiden smygandes igen. Maken försöker inpränta i mig att det är ingen idé att oroa sig för sådant man inte kan styra över medan jag försöker inpränta i mannen att jag aldrig någonsin kommer kunna släppa de här tankarna och oron.
Åter igen beundrar jag min fantastiska man och hans mentala styrka
en stund att bara vara
har vi haft idag. Sonen lämnades hos mormor för övernattning och vi har kunnat fokusera helt på våra flickor.En nationaldag som kändes som h*lvetet själv med galna barn,spring och en diskmaskin som sprutade ut vatten på hela golvet fick våran ork att försvinna. Den verkar dock ha återfunnits idag efter en härlig fika hos A:s gudföräldrar och vi fick bara sitta och snacka lite skit. Spänningarna släppte i mina axlar för några timmar och jag hoppas på en god nattsömn.
Imorgon väntar ännu ett besök hos Marianne på http://www.aqpunktur.se/ en helt fantastisk kvinna som får mig att må som en drottning.
Fick idag en vacker hortensia och en stoor ask choklad som present för att vi blivit föräldrar. Lika så fick jag häromdagen en flaska champagne! jag har aldrig druckit äkta champagne så detta skall bli spännande. Det är så härligt att få presenter just för att vi blivit föräldrar. Till de 2 första barnen var det paket till barnen men denna gången är det för att hylla oss föräldrar. En annorlunda och mycket trevlig gest tycker jag
Imorgon väntar ännu ett besök hos Marianne på http://www.aqpunktur.se/ en helt fantastisk kvinna som får mig att må som en drottning.
Fick idag en vacker hortensia och en stoor ask choklad som present för att vi blivit föräldrar. Lika så fick jag häromdagen en flaska champagne! jag har aldrig druckit äkta champagne så detta skall bli spännande. Det är så härligt att få presenter just för att vi blivit föräldrar. Till de 2 första barnen var det paket till barnen men denna gången är det för att hylla oss föräldrar. En annorlunda och mycket trevlig gest tycker jag
måndag 6 juni 2011
4veckor
har gått sedan jag började misstänka att Mini behövde komma ut. 4veckor sedan imorgon som vi fick vår prinsessa.Vi njuter av livet och just nu ligger hon och gruffar i vagnen och filosoferar om livet. Jag tror det blir en chock för oss när hon väl börjar skrika som vanligt födda bebisar och ha lika mycket vakentid som normalt födda barn. Spänningen stiger varje dag men just nu njuter vi av 23timmar och 45minuter av snäll go och tyst bebis som äter när vi väcker henne och somnar sedan nöjt om.
4veckor sedan har också gått sedan jag fick ett ärr som kommer påminna mig resten av livet om att jag burit min vackra dotter i min mage. Ja min mage som ser ut som en påse deg just nu, ingen kontroll alls på den än och har ingen känsel från naveln och neråt. Jag känner mig snuvad på en förlossning samtidigt som jag insett att ett kejsarsnitt kan vara någonting vackert. Min kropp längtar efter att träna igen men det får dröja. lätt att lyfta sina barn här hemma fast jag vet att jag inte får. Min väninna försöker påminna mig om att jag genomgått en av de större bukoperationer som kan göras. Jag kallar ärret för mr smiley då det ser ut som en gubbe som ler mot mig i spegeln varje dag. Jag saknar min forna kropp men är tacksam för mina 3 barn.
nu tror jag det ligger åska i luften och regnmolnen drar sig snabbt över himlen. jag tänkte rymma fältet ut till garaget där jag skall sätta mig och sortera leksaker inför kommande flytt. En flytt som känns mer välkommen än någonsin just nu!
4veckor sedan har också gått sedan jag fick ett ärr som kommer påminna mig resten av livet om att jag burit min vackra dotter i min mage. Ja min mage som ser ut som en påse deg just nu, ingen kontroll alls på den än och har ingen känsel från naveln och neråt. Jag känner mig snuvad på en förlossning samtidigt som jag insett att ett kejsarsnitt kan vara någonting vackert. Min kropp längtar efter att träna igen men det får dröja. lätt att lyfta sina barn här hemma fast jag vet att jag inte får. Min väninna försöker påminna mig om att jag genomgått en av de större bukoperationer som kan göras. Jag kallar ärret för mr smiley då det ser ut som en gubbe som ler mot mig i spegeln varje dag. Jag saknar min forna kropp men är tacksam för mina 3 barn.
nu tror jag det ligger åska i luften och regnmolnen drar sig snabbt över himlen. jag tänkte rymma fältet ut till garaget där jag skall sätta mig och sortera leksaker inför kommande flytt. En flytt som känns mer välkommen än någonsin just nu!
Och på den fjärde dagen
hände det grejer på neonatal. Ett besluts tog att vår Mini skulle slippa alla slangar. Jag fick se det lilla vackra ansiktet jag drömt om att kunna se under 3 dygn, kunna få smeka hennes lilla kind och ge henne det bröst hon så ivrigt letade efter.
Timmarna senare fick jag veta att Alva skulle flyttas över till en vanlig "plastback"(säng) och vi skulle få vara som vilken vanlig familj som helst. En familj som dock levde i chock,sorg och glädje..allt detta på samma gång.
Jag fick klä vår lilla dotter och hon iträdde sin första blöja. Att byta blöja har fått en ny innebörd i mitt liv och jag ser fram emot varje gång det behövs. Att få byta blöja på sitt barn man höll på att mista är härligt för då vet jag att kroppen fungerar. Alla njurvärden och levervärden kan slängas in i ett hörn och jag njuter av friskhetstecknen i blöjan!
På den 6e dagen fick jag möta min andra 2 barn igen. Mina älskade ungar som jag 6 dagar tidigare lämnat i ett tillstånd de aldrig skall behöva se sina föräldrar i. Att äntligen få krama om sitt barn som gråtit efter mamma och som bollats fram och tillbaka mellan släktingarna just för att kunna lösa det praktiska för min man som också behövdes på sjukhuset.
När jag då såg min son komma springandes i korridoren tackade jag högre makter för att vi alla levde och mådde bra och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna som rann ner för mina kinder. Att efter 6dagar integreras i verkligheten igen var dock en stor chock och jag mådde fruktansvärt dåligt då jag fick vinka hejdå till mina 2 barn igen, just för att välja att vara med mitt 3e barn.
Tankar som åkt genom mitt huvud har handlat om hur jag varit tvungen att välja ett barn framför mina andra barn. I praktiken hade ju ingenting annat fungerat, men känner mina 2 större barn samma frustration som jag? har de blivit åsidosatta av sin egen mamma?
Timmarna senare fick jag veta att Alva skulle flyttas över till en vanlig "plastback"(säng) och vi skulle få vara som vilken vanlig familj som helst. En familj som dock levde i chock,sorg och glädje..allt detta på samma gång.
Jag fick klä vår lilla dotter och hon iträdde sin första blöja. Att byta blöja har fått en ny innebörd i mitt liv och jag ser fram emot varje gång det behövs. Att få byta blöja på sitt barn man höll på att mista är härligt för då vet jag att kroppen fungerar. Alla njurvärden och levervärden kan slängas in i ett hörn och jag njuter av friskhetstecknen i blöjan!
På den 6e dagen fick jag möta min andra 2 barn igen. Mina älskade ungar som jag 6 dagar tidigare lämnat i ett tillstånd de aldrig skall behöva se sina föräldrar i. Att äntligen få krama om sitt barn som gråtit efter mamma och som bollats fram och tillbaka mellan släktingarna just för att kunna lösa det praktiska för min man som också behövdes på sjukhuset.
När jag då såg min son komma springandes i korridoren tackade jag högre makter för att vi alla levde och mådde bra och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna som rann ner för mina kinder. Att efter 6dagar integreras i verkligheten igen var dock en stor chock och jag mådde fruktansvärt dåligt då jag fick vinka hejdå till mina 2 barn igen, just för att välja att vara med mitt 3e barn.
Tankar som åkt genom mitt huvud har handlat om hur jag varit tvungen att välja ett barn framför mina andra barn. I praktiken hade ju ingenting annat fungerat, men känner mina 2 större barn samma frustration som jag? har de blivit åsidosatta av sin egen mamma?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)