har gått sedan jag började misstänka att Mini behövde komma ut. 4veckor sedan imorgon som vi fick vår prinsessa.Vi njuter av livet och just nu ligger hon och gruffar i vagnen och filosoferar om livet. Jag tror det blir en chock för oss när hon väl börjar skrika som vanligt födda bebisar och ha lika mycket vakentid som normalt födda barn. Spänningen stiger varje dag men just nu njuter vi av 23timmar och 45minuter av snäll go och tyst bebis som äter när vi väcker henne och somnar sedan nöjt om.
4veckor sedan har också gått sedan jag fick ett ärr som kommer påminna mig resten av livet om att jag burit min vackra dotter i min mage. Ja min mage som ser ut som en påse deg just nu, ingen kontroll alls på den än och har ingen känsel från naveln och neråt. Jag känner mig snuvad på en förlossning samtidigt som jag insett att ett kejsarsnitt kan vara någonting vackert. Min kropp längtar efter att träna igen men det får dröja. lätt att lyfta sina barn här hemma fast jag vet att jag inte får. Min väninna försöker påminna mig om att jag genomgått en av de större bukoperationer som kan göras. Jag kallar ärret för mr smiley då det ser ut som en gubbe som ler mot mig i spegeln varje dag. Jag saknar min forna kropp men är tacksam för mina 3 barn.
nu tror jag det ligger åska i luften och regnmolnen drar sig snabbt över himlen. jag tänkte rymma fältet ut till garaget där jag skall sätta mig och sortera leksaker inför kommande flytt. En flytt som känns mer välkommen än någonsin just nu!
1 kommentar:
jag tycker att du är stark gumman.. blev rörd när jag läste allt det du hade skrivet... skönt att du skriver ner dina tankar och rensar lite... nu är det bra att umgås med folk som ger dig positiv energi och det gäller även att säga nej till folk som tar energi i från dig....det allra viktigase är att ni/ eran familj mår bra... det har varit så mkt grejer som har hänt runt om kring men snart är det över och så sitter ni i eran nya lägenhet och njuter... bamse kramar din kompis gaby
Skicka en kommentar