tisdag 14 juni 2011

redan tisdag

och det rullar på i full spätta! helgen tillbringades i Gbg med hattfest och besök hos goda vänner...som verkligen är goda!hihi nej men mysiga människor helt enkelt. Fullt ös heela helgen

Läste ett inlägg hos en väninna i hennes blogg nyss som  handlade om att hon fick kritik för sitt utseende. Jag själv fick en liknande plump kommentar i helgen som jag funderar mycket på hur folk tänker egentligen. Är det bara för att slippa sin egen ångest som man slänger ur sig en sådan kommentar?
 Jag fick en kommentar om mina graviditetskilon(som jag för övrigt tappade på 3dagar) som löd i form av -ja vi har ju pratat om dig hemma och att det blir ju skönt och bra nu när du kan börja jaga dina barn igen så du börjar se bra ut och bli smal. WHAT? liksom? detta kom från en person som själv väger 100kg+ till sina stackars 170cm. Jag längtar själv till att komma iform men just nu finns inte en möjlighet. Att vara snittad innebär att vara fångad i sin egen kropp och inte knna göra något åt de stackars bukmuskler som bara hänger. Att banta är heller inget bra val under amning. Nej dom får gott prata om mig bäst de vill även om det känns som en dolk i hjärtat. Jag tänker åter på min väninna och hur folk verkar gotta sig i andras olycka

nu skall jag ta en kopp kaffe -non fat! och packa vidare

lördag 11 juni 2011

hattfest

bär det snart av på! en god vän till mig har äntligen tagit sin examen till förskolelärare.Jag beundrar helt klart hennes kämparglöd och önskar jag hade en likadan. För att fira detta är vi inbjudna på hattfest.Maken och jag har skaffat kreationer som kommer användas även efteråt och ser med spänning fram emot de andras huvudbonader. Lilla A som följer med får dock deltaga med sitt superkrull hon har uppe på det lilla huvudet,föreställande ett fågelbo kanske?

slängt massa bröte idag som vi borde gjort för länge sedan men har skjutit på in i det sista,ja så nu gapar nästan huset helt tomt. Vilket är väldigt skönt! mentalt har vi redan flyttat härifrån och efter gårdagens och dagens djungeltelegraf på gatan inser jag åter igen hur missplacerad jag blivit härute. Folk älskar att vältra sig i andras liv och jag vill helst veta så lite som möjligt om mina grannar.

Nu skall jag plocka fram sminkväskan vilket blir första gången på 7veckor! my gosh jag kommer inte komma ihåg hur man använder mascaran

trevlig pingst!(för det tänker vi ha hihi)

onsdag 8 juni 2011

PIP

äntligen har jag tagit steget till att börja samla på PIP! detta är en serie som jag bara föll pladask för och har kikat på länge och så hoppla fick jag pengar på Mors dag,just för att få köpa de koppar jag länge beundrat.

Jag är en stor inredningsfantast och dyker gärna djupt ner i inredningstidningar och springer på mässor. Min passion är Chaby chic,romantisk lantligt och nu har jag äntligen fått okej från mannen att inviga detta till vår bostad.

Lyckan kommer vara stor den dagen kopparna invigs tillsammans med min födelsedagspresent-kaffemaskinen!






tisdag 7 juni 2011

flashbacks

jag besökte neonatal idag. Meningen var bara att jag skulle gå dit för att lämna tillbaka medicinsk utrustning vi haft i hemmet men istället blev det en känsloresa för mig.
Ståendes i hissen kände jag den speciella lukten som påminde om en svår tid i livet,lukten av handsprit. När jag sedan stod utanför dörrarna på neonatal kom en skör kvinna åkandes i samma rullstol jag några veckor tidigare suttit i. Vit som ett lakan i ansiktet fördes hon in genom dörrarna till denna speciella lilla värld. Jag kunde läsa i hennes ansikte hur hon bar samma smärtfyllda ångestglädje jag själv upplevt. Ååh vad jag velat krama om denna kvinna.

Med tårar i ögonen åkte jag ner i den handspritsluktande hissen igen och drog en lättnadens suck när jag klev ut genom ytterdörrarna och kunde andas frisk luft. Jag hoppas att när jag om 2 månader igen måste besöka denna avdelning kan gå in där med något starkare ben än jag gjorde idag.Jag hoppas att jag för varje hjärnröntgen min älskade dotter skall genomgå kommer känna mig mer lättad för var gång då vi tar ett steg närmare mot en frisk framtid.Jag hoppas,hoppas,hoppas!

Men nu ikväll när jag kommit hem kommer ångesten inför framtiden smygandes igen. Maken försöker inpränta i mig att det är ingen idé att oroa sig för sådant man inte kan styra över medan jag försöker inpränta i mannen att jag aldrig någonsin kommer kunna släppa de här tankarna och oron.

Åter igen beundrar jag min fantastiska man och hans mentala styrka

en stund att bara vara

har vi haft idag. Sonen lämnades hos mormor för övernattning och vi har kunnat fokusera helt på våra flickor.En nationaldag som kändes som h*lvetet själv med galna barn,spring och en diskmaskin som sprutade ut vatten på hela golvet fick våran ork att försvinna. Den verkar dock ha återfunnits idag efter en härlig fika hos A:s gudföräldrar och vi fick bara sitta och snacka lite skit. Spänningarna släppte i mina axlar för några timmar och jag hoppas på en god nattsömn.

Imorgon väntar ännu ett besök hos Marianne på http://www.aqpunktur.se/ en helt fantastisk kvinna som får mig att må som en drottning.

Fick idag en vacker hortensia och en stoor ask choklad som present för att vi blivit föräldrar. Lika så fick jag häromdagen en flaska champagne! jag har aldrig druckit äkta champagne så detta skall bli spännande. Det är så härligt att få presenter just för att vi blivit föräldrar. Till de 2 första barnen var det paket till barnen men denna gången är det för att hylla oss föräldrar. En annorlunda och mycket trevlig gest tycker jag

måndag 6 juni 2011

4veckor

har gått sedan jag började misstänka att Mini behövde komma ut. 4veckor sedan imorgon som vi fick vår prinsessa.Vi njuter av livet och just nu ligger hon och gruffar i vagnen och filosoferar om livet. Jag tror det blir en chock för oss när hon väl börjar skrika som vanligt födda bebisar och ha lika mycket vakentid som normalt födda barn. Spänningen stiger varje dag men just nu njuter vi av 23timmar och 45minuter av snäll go och tyst bebis som äter när vi väcker henne och somnar sedan nöjt om.

4veckor sedan har också gått sedan jag fick ett ärr som kommer påminna mig resten av livet om att jag burit min vackra dotter i min mage. Ja min mage som ser ut som en påse deg just nu, ingen kontroll alls på den än och har ingen känsel från naveln och neråt. Jag känner mig snuvad på en förlossning samtidigt som jag insett att ett kejsarsnitt kan vara någonting vackert. Min kropp längtar efter att träna igen men det får dröja. lätt att lyfta sina barn här hemma fast jag vet att jag inte får. Min väninna försöker påminna mig om att jag genomgått en av de större bukoperationer som kan göras. Jag kallar ärret för mr smiley då det ser ut som en gubbe som ler mot mig i spegeln varje dag. Jag saknar min forna kropp men är tacksam för mina 3 barn.

nu tror jag det ligger åska i luften och regnmolnen drar sig snabbt över himlen. jag tänkte rymma fältet ut till garaget där jag skall sätta mig och sortera leksaker inför kommande flytt. En flytt som känns mer välkommen än någonsin just nu!

Och på den fjärde dagen

hände det grejer på neonatal. Ett besluts tog att vår Mini skulle slippa alla slangar. Jag fick se det lilla vackra ansiktet jag drömt om att kunna se under 3 dygn, kunna få smeka hennes lilla kind och ge henne det bröst hon så ivrigt letade efter.

Timmarna senare fick jag veta att Alva skulle flyttas över till en vanlig "plastback"(säng) och vi skulle få vara som vilken vanlig familj som helst. En familj som dock levde i chock,sorg och glädje..allt detta på samma gång.
Jag fick klä vår lilla dotter och hon iträdde sin första blöja. Att byta blöja har fått en ny innebörd i mitt liv och jag ser fram emot varje gång det behövs. Att få byta blöja på sitt barn man höll på att mista är härligt för då vet jag att kroppen fungerar. Alla njurvärden och levervärden kan slängas in i ett hörn och jag njuter av friskhetstecknen i blöjan!

På den 6e dagen fick jag möta min andra 2 barn igen. Mina älskade ungar som jag 6 dagar tidigare lämnat i ett tillstånd de aldrig skall behöva se sina föräldrar i. Att äntligen få krama om sitt barn som gråtit efter mamma och som bollats fram och tillbaka mellan släktingarna just för att kunna lösa det praktiska för min man som också behövdes på sjukhuset.
När jag då såg min son komma springandes i korridoren tackade jag högre makter för att vi alla levde och mådde bra och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna som rann ner för mina kinder. Att efter 6dagar integreras i verkligheten igen var dock en stor chock och jag mådde fruktansvärt dåligt då jag fick vinka hejdå till mina 2 barn igen, just för att välja att vara med mitt 3e barn.
 Tankar som åkt genom mitt huvud har handlat om hur jag varit tvungen att välja ett barn framför mina andra barn. I praktiken hade ju ingenting annat fungerat, men känner mina 2 större barn samma frustration som jag? har de blivit åsidosatta av sin egen mamma?

tiden på neonatalintensiven

är den bästa och värsta i mitt liv. Att livet kan svänga på några timmar har för mig inte existerat förut utan jag har bara kunnat se tidsepoker på många år. Nu gick vår dotter från frisk till sjuk och frisk igen på bara en halv dag.

Dagen efter förlossning rullades jag i rullstol genom halva sjukhuset för att få komma upp till min älskling. maken och jag stapplade på sköra ben in till det pipande rum,till dessa främmande människor som tog hand om vår dotter. En känsla av hat växte inom mig då personalen fick ta hand om min dotter, gosa med min dotter och vårda min dotter. De hade fått vara med min vackra Alva i ett dygn innan jag fick komma dit och övervaka läget som jag kände det.

Jag fick upp denna vackra lilla varelse på mitt bröst och tiden bara försvann där vi låg hud mot hud och bara njöt av varandra. Det är dessa stunder jag försöker se tillbaka på under vår neonatal tid då alla de jobbiga minnena ibland ploppar upp som ovälkomna eksem som får mig att vilja krypa ur skinnet. Ibland kan jag dock inte förtränga bort alla undersökningar.Hur maskinen larmar då syresättningen blir dålig,hur de sticker om och om igen för att ta blodprov i det lilla huvudet på min älskade dotter,hur hon plågas när de sondar henne och hur de sticker ner slangar både här och var.

Den panikångest jag lever mest med och som kommer förfölja mig många år framöver är dagen då det var dags för hjärnröntgen. En doktor kommer in till dett lilla pyre och kollar hjärnan för att sedan meddela att han ser en blödning,för att minuten efter bara lämna rummet.En BLÖDNING! magen vände sig på mig och hjärtat satt i halsgropen. Jag såg hur mannen bleknade till ett lakan han också och det bara susade i öronen. I 4 timmar satt jag och maken med dödsångest över vad denna diagnos innebar. Vi såg rullstolar likväl som likkistor framför oss i tanken. Tillslut när läkaren "fick tid" tog han ett samtal med oss och berättade att blödningen inte satt i hjärnan utan i dess ytskick.En lättnadens suck drogs men jag kommer aldrig,aldrig,aldrig att känna mig trygg med att min dotter idag 4 veckor senare har förklatas helt frisk.

Idag kan jag med värme se tillbaka på den fantastiska personal som fanns med oss under neo tiden. Bättre sköterskor och läkare kan man inte få och de borde få stående ovationer! Det finns en medmänsklighet jag tidigare aldrig sett och en fantastisk värme. Vi blev sedda som individer och respekterade som familj.

Dock all kritik till röntgenläkren som satt djupa sår i våra kroppar.Man måste jobba som ett riktigt proffs när man har ett yrke som honon,fy skam!

söndag 5 juni 2011

vad var det som hände?

vi har fått många frågor vad som hände, alla kan vi inte ge svaret på själva och många frågor vill vi inte veta svaret på.Många människor har som sagt frågat vad som hände när vår dotter kom till världen så jag tänkte att jag nu skall försöka summera vad vi har haft för oss sedan den stora dagen den 9maj.

Jag börjar här med förlossningen:
Söndagen den 8maj var en ljuvligt varm dag och så trevlig den bara kunde bli. Vi satt med kaffe i hand och smakade en god kladdkaka i goda vänners sällskap. Mini som vår flicka kallades i magen var ovanligt lugn men jag tänkte att det berodde på värmen. Senare framåt kvällen var mini fortfarande ganska inaktiv men jag tänkte hon skulle vakna framåt natten som hon brukade och dunka huvudet i mina revben som var favoritsysselsättningen.
Kl 04 vaknade jag med den värsta panikångest jag upplevt i hela mitt liv. En känsla hade infunnit sig som sa att mitt barn håller på att dö i magen. Hur jag än försökte lugna mig själv visste jag på något sätt att så var fallet.

07.30 ringde jag förlossningen och fick en tid så sent som 10.30. Ett föga försök av barnmorskan att trösta mig att det inte var någon fara och att jag bara nojjade mig slog jag bort direkt och satt i bilen på vägen in till sjukhus helt likblek med den värsta panikångest man kan tänka.

11.00 ansåg en barnmorska att man skulle sätta ctg kurva som mäter barnets hjärtrytm för att vara på den säkra sidan. 15 min senare kommer en barnmorska in och klämmer och trycker och försöka väcka mini som då reagerar med att hjärtdippa från 170slag till 0 och upp igen. Strax därpå kommer en läkare in och säger att det inte ser bra ut och att snitt skall göras inom 30minuter.

Som en valross ligger jag där och nålar och katetrar sätts hej vilt. Läkaren kommer in och kommenderar sköterskorna att skynda på vilket resulterar i att man inte får in någon nål i kärlen på mig pga av sköterskornas stress och mitt chocktillstånd. Att få bekräftat det jag anat i ett antal timmar och sedan veta att man skall bli förälder 30minuter senare under jobbiga omständigheter var en mindre trevlig upplevelse som min man senare beskrev som något av det värsta.

Inne på operationsbordet förbereds jag för vaket snitt som det heter när mamman får en ryggbedövning och kan vara vaken under snittet. Helt plötsligt hör jag i bakgrunden ansvarig läkare säga: hjärtljuden försvinner vi kör sövsnitt. sedan dyker ett ansikte upp ovanför mig som meddelar att nu kommer jag somna inom några sekunder. Tack och godnatt!

Våran flicka föds 12.10 efter ett urakut kejsarsnitt. Mini som nu heter Alva andas inte när hon kommer ut. Min man har beskrivit vår dotter som en slapp,likvit varelse som kommer ut. Efter 15 minuter med andningshjälp gör vår dotter föga försök till att andas själv och 1 timme senare har hon full syresättning i kroppen med hjälp av en SiPAP,en andningsmaskin som hjälper barnet att andas.
Själv ligger jag på en uppvakningsavdelning där en kvinna kommer fram och säger -hej och grattis till ditt barn. Jag vill inte höra något grattis, jag vill höra om hon lever,om hon mår bra... men det fick jag aldrig höra. Jag levde i 6timmars ovisshet om mitt barn fanns i livet eller ej.

7timmar senare får jag möta min man och min älskade dotter. Jag körs in på en neonatalavdelning där det är kuvöser och slangar och maskiner som låter överallt. I en av maskinerna ligger det en blek liten varelse som de kör fram mig till. Jag ser knappt denna lilla varelse för slangar in i naveln,en stor ansiktsmask och alla övervakningsmoduler som kopplats till henne. Jag fångar upp den minsta lilla hand jag någonsin hållt i och jag blir presenterad för min dotter.En våg att illamående sköljer över mig blandat med en känsla av lyckorus över att ha blivit mamma, men hur kommer livet att se ut efter detta?


Alva Eva Anna-Maria
9Maj 2011 kl 12.10
2865gram och 50cm lång

Den vackraste flicka man kan tänka sig!

Hello världen.

Nu är jag tillbaka i min blogg efter 1 månads uppehåll. Jag har inte haft den psykiska kapaciteten att vara närvarande i en blogg då livet har varit en berg och dalbana för oss.

Brevid mig ligger en ljuvlig liten flicka vid namn Alva. Vår älskade dotter som kom till oss alldeles förtidigt och under dramatiska omständigheter.Idag har dock lugnet lagt sig och jag försöker nu hitta tillbaka till livet så som det var förr(läs innan 9maj)

söndag 8 maj 2011

galna ungarnas helg

idag bor vi på en gata däör barnen kan springa rakt ut från dörren ner till en lekplats, de kan även springa in hur som helst hos alla grannar som också har småbarn och norpa leksaker hej vilt. de kan även djupdyka i sandlådan och sedan springa rakt in i huset. Det blir mycket jobb om jag säger så!! på ett sätt längtar jag till den dagen vi flyttar in i vår lägenhet och det är  lite avstånd till allt detta roliga men jobbiga, barnen är verkligen i en svår ålder när det gäller ditt och mitt och dela med varandra.Mina tankar går runt mycket just nu gällande uppfostran.

torsdag 5 maj 2011

spontana dagen

är det idag. Jag älskar spontanitet så denna dag livade helt klart upp! Jag har svårt att följa 4hörn och gå i samma mönster hela tiden. Jag tappar tillslut gnistan och all brist på motivation.

den spontana dagen idag bestod av att vi åkte för att rösta inne i stan. Där sprang vi på en god väninna som var ute med barnen. Det hela slutade på en glassbar med en ljuv, om än något kaloririk lunch i form av 3kulor,mjukglass,strössel och kaffe. Ja men ibland måste man få en sockerkick med tanke på den neddragna kolhydratmängden jag numera kör. Efter en härlig lunch bar det hemåt och ungarna kutade iväg fortare än kvickt till lekplatsen.
Väl på lekplatsen kom andra föräldrar och joinade oss och jag fick mig en god kopp kaffe,preis vad som behövdes när huöret började tryta.Perfekt spontanitet!

som avslutning på en fin dag hoppas jag att barnen somnar inom kort så jag får göra samma sak*s*

onsdag 4 maj 2011

solen skiner

men kallt. Jag skall strax palta på mig lite kläder och bege mig för några timmars total avkoppling hos 2 väninnor. Det blir barnfritt, kaffe och bara ta det lugnt. Nu vid frukosten sade mannen: -åh älskling kan du inte göra sånthär oftare?!
Vaddå tänkte jag
-Jo jag tycker det är så mysigt när du åker iväg till dina vänninor så jag och barnen får massa mysig kvalitetstid tillsammans bara vi 3.Jag får känna ansvaret och verkligen engagera mig.

WooW vilken man jag har!!

tisdag 3 maj 2011

vaknade upp

till ett mindre världskrig kändes det som. En dotter som gallskrek,hade bajsat ner hela sängen och en förvirrad gapande man som försöker reda ut allt detta. i denna galenskap väcker maken sonen som sover jämte mig och väcker mig så fint med en riktig "fint" i huvudet med strl 25 fötter, AJ!

Tittar ut genom fönstret och ser ett snötäckt landskap den 3emaj. Mina stackars blomsterplanteringar är helt utslagna vilket nästan får mig att gråta en tår då jag lägger mycket energi på dessa blommor.

nu dagens höjdpunkt med tidning och kaffekopp och sedan in till specialen och kolla läget.

vi hoppas på en fridfullare dag än starten på den blev

måndag 2 maj 2011

behöver inte alltid vara som experten säger

när vi stod och tvättade barnvagnen förrut(som verkligen behövdes) så kom jag tänka på ett ämne som kom upp på föräldragruppen i fredags. Barnmorskan deklarerade ut med buller och bång att så fort man får barn så sviktar relationen. man  har inte tid för varandra och det blir kris. ja för att tillägga så skulle 60%gå isär innan barnets 4års dag tydligen.

-Nä inte alls! som min dotter säger. behöver inte alls vara så. jag och min man har blivit starkare i vår relation för varje barn vi fått. Vi tar oss tid och tar hand om varandra, vågar hitta på saker. Vi gifte oss 4 månader efter första barnet kom och natten innan bröllopet ven kolikskriken tätt i vår lägenhet och det blev inte många timmars sömn. Jag är lyckligt gift ändå,älskar och respekterar min man varje dag. Så nää sluta med att berätta hur livet som föräldrar är för där finns ingen manual!

söndag 1 maj 2011

jag fick en intressant kommentar

i ett tidigare inlägg som handlade om detta är en sponsrad blogg eller inte. jag citerar kommentaren:

"hej, en nyfiken fråga... absolut ingen kritik utan bara för att jag är nyfiken. Är det så att du får någon ersättning från leverantörerna när du har med bilder på deras produkter?

Jag kände inte riktigt igen din vanliga bloggstil från innan, då hade du aldrig med produktnamn eller bilder.
kram på er i solskenet, hoppas ni hinner njuta lite av solen trots städröj på vinden."

NAJ NAJ NAJ! jag är inte sponsrad och vet inte om jag skulle acceptera att vara det heller faktiskt. Något av det tråkigaste jag vet i en blogg är när folk lägger upp en massa tävlingar och massa babbel om olika produkter just av den anledningen att de är sponsrade.

Jag har valt att lägga upp bilder i min blogg denna gång då jag inser att det blir lite trevligare för läsaren samtidigt som det bli mer konkret om vad jag skriver.

Jag har ett väldigt brett sortiment av produkter i mitt liv och tycker det kan vara kul att visa ett litet axplock av allt det jag använder.

Visst skulle ett företag skicka en tackgåva för att jag lägger upp deras produkter så skulle jag väl säga tack men skulle därmed inte fortsätta lägga upp produkter av den anledningen  att jag får gåvor,bidrag osv

nej min blogg skall vara unik. den skall ge en liten hint om mitt liv som den jag är och det kan det ju inte bli om jag blir påverkad av sponsorer

lördag 30 april 2011

tjoohoo

sovmorgon till 08.00!! fast inte utan avbrott inatt då med den gamla vanliga nattskräcken gjorde sitt intrång vid 04

Idag måste vi börja gå igenom vinden och dess innehåll,ja och plocka fram alla bebiskläder. vi skall ju trots allt snart få en bebis!

solen skiner och maken är ledig,ljuvligt helt enkelt!

fredag 29 april 2011

tröttsamt med "duktiga föräldrar"

satt på lekplatsen idag och plockade fram kex till mina barn innehållande en ytterst liten mängd fruktos. Min son sprang fram till en bekant pojke och ville erbjuda honom ett kex när fadern får ett utbrott och säger att sonen inte skall äta söta saker.Jag förklarade innehållet men fadern envisades med att sonen skulle äta frukt istället.

fadern plockar sedan fram en stor hög med vindruvor,banan och päron som han börjar mata i sonen. Då kände jag hur jag började koka men försökte på ett vänligt sätta förklara näringsläran om fruktos,glukos och denna  havrekaka vs frukten. Det fadern gjorde var ju att helt enkelt sockerkicka sin son. Han sa att kakor ger fetma etc etc,jo men läs innehållsförteckningen innan du går ut i strid! jag förklarade hur hans lilla fruktsockerkick på sonen gett sonen  ett långsamt blodsocker men samtidigt har han bidragit till att detta socker han tryckt i sonen likväl kommer hjälpa till att omvandla fett i kroppen som den stackars kaka min son försökte erbjuda honom,min kaka skulle inte ens bidraga med 25% av detta fettbildande.

Denna hysteri att barn inte får äta sött längre börjar gå till överdrift. För att ge exempel från när vi var små så åt mina vänner massor av sötsaker och ren smör och grädde och är idag smala som pinnar.
Denna hysteri med light och frukt istället har verkligen skenat iväg och jag tror detta bara kommer bidraga till en fortsatt fetmaepedemi i vårt land.

Att förbjuda ett barn någon form av mat är ingen lösning, jag tror däremot lösningen till det är att hitta ett sunt alternativ.Så fort man ger sitt barn friare tyglar vilket kommer inträffa oavsett du vill eller inte så kommer barnet istället få en osund inställning till osund mat som helt plötsligt smakar fantastiskt gott och har öppnat en ny värld.

och nej en massa frukt och sockerfri glass tillhör inte den sunda kategorin.jag önskar föräldrar kunde bli mer upplysta om hur olika födoämnen verkar i kroppen så kan vi äntligen kunde ta död på myten "sockerchock" och "frukt skall ätas ohämmat"


bild lånad av lillefogel







KAKOR OCH CHIPS KAN VARA NYTTIGT!!
.

torsdag 28 april 2011

tystnaden sänker sig

när köttbullar och makaroner får mätta 2 hungriga små munnar som för en kort stund gjorde lite väl mycket väsen av sig. 2 trötta barn och en trött men glad mamma efter en eftermiddag i solskenet med lek,kaffe och trevligt sällskap som kom och hälsade på.Solen är allt bra trevlig men tar mycket stryk på de små som snart lär somna gott i sina sängar så deras mamma kan sätta sig och plugga databaser.

Imorgon dags för föräldrautbildning där jag åter igen lär känna mig något utittad som blivande 3 barns mor som har sina funderingar bland de andra blivande förstagångsmammorna.

Sedan helg!! det blir en mysig valborg med grillning och goda vänner..och vila! oj vad jag skall köra med maken hehe,någon nytta får han ju göra för sina matlådor*s*Nä skämt åsido men när man väll kopplar av tryter orken.

Vad gör ni andra i Valborg?

V.34

och Fröken A ligger fortfarande i säte. Eller nej rättare sagt damen ifråga sitter skräddare och bonkar huvudet i sin mammas revben. Lilla skruttan då skall det verkligen behövas vändningsförsök för att du skall komma ut?


tisdag 26 april 2011

VILL HA!....SKA HA!

jag är inte personen som brukar önska mig något när jag fyller år men iår blir det andra bullar! När någon frågar vad jag önskar mig så brukar jag grymta att det behöver inte köpas någonting.

Jag fyller år i Maj, jag fyller inte ens jämt men tänker ändå önska mig värstingpresenten som jag tycker jag är värd(ehrm får ju försöka fjäska)




Jag älskar kaffe! det är en viktig produkt i mitt liv. Tänk att kunna umgås kring en slät kopp och bara ha tid att prata med varandra. Att då kunna lyxa till det på detta vis kan ju inte göra det hela sämre. Plus att det är en snygg pryl som passar in.Jag och teknikprylar brukar inte funka men denna vackra skapelse ropar mitt namn.

Nu skall jag bara övertyga alla eventuella födelsedagsgäster att detta är det godaste kaffe de någonsin kommer få smaka

redan i telefonen

får jag en dålig förnimelse som säger mig att det kommer bli svårt att hitta rätt. Svårt att hitta rätt förskola i den nya stad vi inom kort skall flytta till. Vi skall sätta sonen på 15timmars och idag ringde jag för 3e dagen för att försöka få tag i en person inom barnomsorgen. Efter diverse hänvisningar förlorade jag humöret och bad om att få tala med någon inom barnomsorgen oavsett distrikt eller position.
 Efter att ha fått tala med en kvinna som inte ens presenterade sig sa hon-vi har kö, jag skickar hem en köblankett.
Ja men tro fasen det att det är kö. Jag är inte mamma till kungabarnen liksom.

Sådana människor jag fått tala med idag gör mig mörkrädd för hur våra älskade barn, våra små minimänniskor kommer bli när de växer upp och har dessa( i mina ögon) häxor till förebilder.

ja jag är medveten om att det finns bra personal inom förskolan, jag har 3 fina vänner inom verksamheten som visat mig att det faktiskt finns både förskolelärare som vill och kan satsa på förskolan.

Nu skall jag väl sitta här hemma och invänta min lilla kölapp och se vart i staden vi kommer hamna. Min förskoleönskan förblir dock en önskan då det inte finns en enda privat förskola i hela staden som använder sig av den pedagogik jag önskar till mina barn.

måndag 25 april 2011

påsken är över...för vår del

maken tillbaka i arbete och mitt skolarbete väntar under dagen tillsammans med en fika i solen. Barnen får hit lekmormor och jag skall försöka ta igen förlorad tid då min studiemotivation varit katastrof de senaste dagarna. Detta dels pga jakt på vårt nya boende och dels för en jobbig graviditet..som för övrigt gått in i vecka 34 nu vilken innebär att farliga gränsen är passerad och vi kan andas ut!

Mycket pigg och glad efter ett underbart påskfirande så tog vi med oss positiv energi hem och har 2 harmoniska barn här hemma. Det har blivit utelek i princip dygnet runt och barnen ser ut som varsin chokladkaka efter allt godissnackande i helgen. JA mina barn äter godis! finns mycket åsikter i ämnet om så små barn skall äta godis eller ej men den diskussionen tar jag inte med någon annan än den som lever i samma livssitauation som oss där varje kalori kan blidra till välmående istället för sondmatning.

Själv har jag frossat sill som är min svaga sida.Kanske inte det mest hälsosamma för en gravid mage men 2 gånger under 9månader har jag intalat mig själv att det är jag värd att lyxa i.

nu skall jag ta itui med tvättbärget i badrummet. tror vi fick med oss halva sandlådan hem från familjen G

torsdag 21 april 2011

jag tror på en härlig dag

idag! igår skrevs kontraktet på nya boendet och vi kunde för första gången gå och lägga oss med ett lugn över att allting nu var fixat.

sovit som en klubbad säl efter 2alvedon och värkarbete i några timmar inatt,men som vanligt när man vaknar är allting bortblåst. Ganska pigg nu på morgonkisten trots en son som visat vem som bestämmer och en dotter med 39graders feber och smått leopoardmönstrad över kroppen.

Skärtorsdag idag och reningsdagen då. Visst jag skall hålla mig helt borta från godis och sötsaker denna påsken men reningen hoppar jag nog över. kan ju dock be om fotbad och fotmassage av maken precis som Jesus gav lärjungarna eller hur det nu var.

idag skall det mobila bredbandet inkopplas och det blir en studiedag för mig medan maken agerar lektant

vad gör ni i påsk?

tisdag 19 april 2011

ännu ett steg är taget..

på väg mot dom 4 V:na! på det ultimata svenssonliv vi vill leva. idag gick försäljningen igenom av vår bostadsrätt.
Whaat? undrar säkert folk, och varför vi säljer har sina anledningar, sådana som förblir en hemlighet. Vi kunde idag i alla fall ta ett stort steg mot drömhuset vi vill ha med tillhörande kontantinsats.

jag har ídag kort konstaterat att jag har flyt i affärer,inte alla affärer lååångt ifrån! bilaffärer och klädinköp är nog mitt sämsta ämne, men istället har jag flytet inom kärleksaffärer och husaffärer. Jag har ju hittat bästa tänkbara kapet gällande äkta make och försäljningar av bostäder går helt enkelt bra.

en hektiskt dag börjar bli till ända och man är allt lite matt!

idag provade jag på det näst intill kolhydratfria receptet på kesopannkakor. En riktig höjdare tillsammans med färska blåbär och hallon! nyttigt,enkelt och supergott. En helt klar favorit till mitt minskade kolhydratförsök!

måndag 18 april 2011

Men oj vad fort det gick!

när värmen kom! inte alls beredd och E skulle givetvis ha på sig sommarkläder för: -nu seru mamma det är sommar,solen skiner. Ja och så blev det. Tänk den som ändå hade sommarkläder. Förmår mig verkligen inte att köpa sommarkläder till strl gravidmage vecka 33. Ännu en anledning till att vara trött på att vara gravid.

Idag tillbringades hela eftermiddagen på lekplatsen till min stora glädje då jag haft barnen själv en hel dag för första gången sedan mitten av Mars då jag blev inlagd på sjukhuset. En spännande natt väntar för att se hur kroppen reagerar.

Värmen är hjärtligt välkommen i vilket fall, trots bristen på sommargravid kläder.
Ja för gravidkläder i övrigt har ju blivit en total omöjlighet att få tag i känns det som,eller vad tycker ni andra mammor? Eller ja dom finns men då är det små lyxigare affärer som erbjuder detta och grädden på mosen blir ju också priset som får en att halvt tuppa av.
När jag väntade sonen kunde man hitta mammakläder på både Kapp Ahl och Lindex mfl, varför sluta? inte blir vi mindre gravida i Sverige inte. Vi har visserligen idag ett tacksammare mode för en gravid kvinna med mycket tunikor och leggins men man behöver fortfarande ibland en riktig uppsättning med mammakläder där man kan dra alla byxor upp till tuttarna. Önskar jag hade haft bättre kunskap inom sömnad så hade jag kunnat bli en rik j*vel tror jag.

Nu gos med sonen som fluffar omkring bland mina kuddar i sängen

söndag 17 april 2011

Vad fick mig att hitta tillbaka till blogglivet?

Efter många trötta suckar över att behöva blogga lade jag ner det hela för ett tag sedan, till mångas besvikelse tydligen så: here i am!

I torsdags blev jag inbjuden till ett mycket roligt bloggevent kallat: We R family ! http://www.werfamily.se/
Ett mycket skojigt bloggevent där http://www.loppi.se/ gjort en härlig satsning. Efter en trevlig dag på svenska mässan kände jag att jag liksom var tillbaka på bloggbanan.

I den mumsiga goodiebagen jag tilldelades på detta event som verkligen inte gick av för hackor låg en gratis entrébiljett till helgens barnmässa som jag och min bloggande väninna intog och gick omkring och införskaffade mer goodies och träffade flera andra bloggande mammor.

Efter att ha smält gårdagen sitter jag nu här igen...som bloggande mamma!

NYA TIDER


Välkommen gamla som nya läsare. Nu är det nya tag i bloggen efter lite ändringar då livet helt enkelt ser lite annorlunda ut. Här kommer du kunna läsa om min vardag tillsammans med familjen samtidigt som det kommer ett och annat oväntat upptåg.

Dagens upptåg och därav bilden är pick nick!